det är över nu

På bara ett ögonblick är sommarens härliga dagar över. Den härliga bruna nyansen som prytt ens kropp faller av likt löven kommer göra när hösten är som djupast. Säg mig, är det inte tråkigt att vi nu har åtta dystra månader framför oss? Jag gillar inte det. Jag hatar hösten, faktiskt.
 
Vill bara ha sommar, bara ben och fräknig hy. Inte rosenröda kinder av kyla utan av värme.
 
 
 
 
 

efter alla dess år

 
Nästan en hel sommar har passerat sen jag skrev här sist och det är väldigt konstigt egentligen. Det som är så himla kul att skriva. Hela "bloggvärlden" känns lite främmande för mig nuförtiden eftersom att jag knappt läser några bloggar längre. Men längtan att skriva av sig i ett blogginlägg då och då ligger och pyser någonstans i min veliga själ. Helst av allt skulle jag vilja beskriva min själ som trasig för det låter så vackert. Jag skulle vilja skriva att jag sitter i mitt behagligt stökiga rum och sörplar rödvin eller avslagen öl och skriver på min kommande bok eller morgondagens krönika som ska publiceras i någon tidning. Men så är det inte, jag ligger nyvaken i sängen med en snorig näsa och tegelstenar i både huvud och kropp. Alltså är det inte så lätt att röra på sig med tanke på tegelstenarna, så jag blir nog liggandes här hela kvällen. Sicken otur!
 
Vill skriva så mycket mer, men jag sparar er det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

sov nu min vän

Älskade vän som svängde runt på dansgolvet, då håret var blänkt av väldoftande hårspray och din kropp prydes av din nya skimrande klänning.  Du var så fin, min käraste.

 Jag står framför spegeln, sluter ögonen och ser oss hand i hand vandrandes längs landsvägen. Ditt hår var rufsigt efter en kväll fylld av skratt och berusning. Jag kunde ana en doft av cigarettrök, trots att du inte rökte. Men hela kvällen låg röken som ett tungt moln över vardagsrummet och spred sig i hela lägenheten.

 Jag öppnar ögonen försiktigt och hoppas att du ska stå där framför mig. Spegelbilden jag möter får mitt hjärta att dunka ännu snabbare och den obehagliga känslan sprider sig i hela kroppen. Jag är förstörd. Kroppen ekar av tomhet. Jag sväljer gråten. Hjälplös framför spegeln och hjälplös inför hela världen. Vem är jag utan dig? Är jag ens någon?

 Med din arm runt min midja gick vi igenom gryningen ovetandes om vem som väntade på dig bakom hörnet. Döden väntade på dig, men inte mig.


jag vill sjunga er en längtan



Jag vill växa med grönskan utanför fönstret. Jag vill vara en av alla fåglar som flyger uppe vid det blåa höljet som delar verkligheten och oändligheten. Här i verkligheten lever man till man dör. I universum andas oändligheten.. Jag vill inte dö. Jag vill leva för evigt på denna underbara jord.

Okej, jag hade för många tankar i mitt ekande huvud. Man blir så blödig när man lyssnar på fin musik. I mitt fall är det Flinck som gäller. I alla fall just nu. Jag vill bara hoppa runt på en blomstrad sommaräng och skrika "jaaaag älskar dig Thorsten Flinck!!!! Och Caroline, jag älskar dig ocksååååå!!! Och Tzatziki och Lennart jag tycker om er så himla mycket, jag lever för eeeeer!!! Det vet ni. Livet har inte dött ut än...!!!!!"


världens största händer





Jag älskar mina fina husdjur. Två stycken är dock små änglar som sitter på lätta moln i himmelriket. Men kärleken har världens största händer. Den färdas utan visum och pass i alla länder.


och jag ler

Allsången med Caroline af Ugglas och Heinz Liljedahl var jätterolig! Hon gav ut tips om hur man skulle sjunga och så vidare. Allsångskvällen avslutades med Di Levas "Vi har bara varandra" och ja vi har bara varandra! Jag blir på topphumör när jag lyssnar på henne - hon är ett riktigt lyckopiller. Nästa gång Borås får finbesök är i september eller oktober, jag kommer inte ihåg vad hon sa. Jag var så himla berusad av lycka förstår ni. Det är inte varje dag man får se en av sina idoler! 

Nu är det inte många veckor kvar till bilen styrs mot kusten och Falkenberg! Thorsten Flinck och hans Revolutionsorkester uppträder på festivalen som håller hus på Vallarna den 2:e juni.  Det ska bli så himla roligt att återigen få uppleva Thorsten live. Tusen tusen tack till Melodifestivalen som gav mig chansen att upptäcka Sveriges vackraste röster - Thorsten Flinck och Caroline af ugglas!





en dans på knivens egg

Livet är ingen dans på rosor.
Livet är en dans på knivens egg.





kärlek av Kent Andersson

Jag sitter och tänker på kärlek
på världen som stänker av kärlek
på människor som pöser av kärlek
och löser och klöser sin kärlek.

nej kärlek, svarar jag
kärlek är ... kärlek.


Och kan bara förklaras med kärlek.


Och mitt barn frågar: Pappa, kärlek är det detsamma som älska?
Och jag med min ömmande kärlek
min vilt självuttömmande kärlek
och blint självförglömmande kärlek
Jag har mött dessa narrar i kärlek
med bjällror som darrar av kärlek
och dom som förtiger sin kärlek
med ångest som stiger i kärlek
Dom vrider och gnider sin kärlek
och strider och lider i kärlek
och hafsar och tafsar
och nafsar och tjafsar
och klafsar omkring i sin kärlek


Men kärlek
Alltid kärlek
Alltid levande
trevande
bävande
krävande
ljuvligt förkvävande
Kärlek.


Pedagogen förklarar min kärlek
Psykologen försvarar min kärlek
Veckotidningen tipsar om kärlek
hur jag virkar små slipsar av kärlek.
idolerna simmar i kärlek
och smådansen svimmar av kärlek.
Poeterna rimmar på kärlek
i dimmiga timmar av kärlek.
Och filmstjärnan dog av all kärlek
och fick äntligen nog av all kärlek
och söp sönder hjärnan av all kärlek
tills döden tog stjärnan, av kärlek.
Och rufflarna äger all kärlek
och mäter och väger all kärlek
och inreder salar för kärlek
där andra betalar för kärlek
Vi kryper och dryper av kärlek
och nyper och stryper i kärlek
och bönar och stönar
och gnatar och tjatar
och hatar varandra i kärlek.
Och jag ser på min dotter med kärlek
och undrar: Vem ger dig sin kärlek?
Vilket vin ska du smaka i kärlek?
Vems bröd ska du baka, i kärlek?
Med alla som sjunger om kärlek
i omöttlig hunger till kärlek
och står och beundrar sin kärlek
medan dom plundrar sin kärlek
Vi gapar och gormar om kärlek
och skapar stormar av kärlek
och skriver och river
och biter och sliter
och slutligen skiter i kärlek.


Å kärlek
Stackars kärlek
Stackars pinande
sorgset förtvinade
utnötta
dödströtta
Kärlek.
....
Så fint. Så fint.

Men kärlek
Alltid kärlek
Alltid födande
dödande
blödande
ljuvligt förödande
Kärlek.

Och krigarna skjuter sin kärlek
och prästerna sluter in kärlek
i simmiga blöjor av kärlek
bak dimmiga slöjor av kärlek








sista andetaget

2011 tar snart sitt sista andetag och det är med både glädje och sorg jag kommer minnas året som snart har passerat.
 Det var en förtjusande upplevelse att se Caroline af Ugglas och Orup. Sommarjobbet inom vården gjorde mig rik på ödmjukhet och hjälpsamhet. Skolan gav mig goda drömmar om framtiden, men den tog också min inspiration och kraft emellanåt, vilket gjorde allting hopplöst och dystert. Jag förlorade min kära familjemedlem på fyra ben och tårarna slutade aldrig rinna, kändes det som. Men när stjärnorna lyser på den nattsvarta himlen brukar jag titta upp och tänka att mina allra bästa vänner sitter där och tittar ner på mig. Jag saknar dem jättemycket, men jag vet att de har det superbra där uppe bland stjärnorna! 

Jag tryckte min första novell och den är jag stolt över att ha framställt. Heinz Liljedahl (Caroline af Ugglas livskamrat) önskade mig en trevlig sommar och det fick jag! Sommarlovet var en enda stor evighet som var fullspäckad med massvis med roligheter och lata dagar! 

Jag vet inte vad jag mer ska skriva. Året har varit fantastiskt tråkigt, roligt, hemskt och lärorikt. 
2012 ska jag ge tid till mig själv och mitt skrivande. Jag ska vara kreativ och låta mig ha mina inspirationslösa dagar. Sen ska jag spendera flera timmar under stjärnhimlen, där mina absoluta favoriter befinner sig! 
Tänk att 365 dagar snart ha passerat! Det är inte klokt vad tiden går fort. Jag är snart arton vintrar! 













 




färglös oändlighet

Fjärilar och svalor som flyger över ängen med blomster. Smutsiga sommarfötter och glass som smälter. Cykeln som rullar över gator och torg. Det solblekta håret fladdrar i den varma sommarvinden. Tio veckor i ledighet och inga måsten existerar. Solen steker saltvattenstänkta kroppar. Bra musik. Glada miner och lyckorus i hela kroppen. Kalla drycker ur sugrör. Vänner. Bara vara. Nyklippt gräsmatta och det oskyldiga sommarregnet gör asfalten blöt.

Gröna löv byter färg och regnet slår mot den bara marken. Hårt och brutalt. Landskapet färgas grått. Lyckoruset försvinner. Allt blir en oändlighet. Färglös oändlighet.


lyckan träffar










stjärnor på nattsvart himmel

Jag har alltid varit noga med att vara rättvis mot mina två solstrålar!

Tzatziki har varit hängig i några dagar och igår åkte han in till farbror doktor. Vi fick reda på hans sjukdom och Izi fick dropp och medicin. Han blev inte bättre under natten, så idag fick det bli ett besök hos farbror doktor igen. Vi kom till ett vägskäl där vi antingen kunde välja att operera Tzatziki eller avliva honom. Det är ett av de jobbigaste besluten man kan fatta när man är djurägare. Det var inte 100% säkert att Tzatziki skulle bli bättre efter operationen, så vi vågade inte chansa. Vi vågade inte chansa, för oturen kunde ju som sagt komma och han skulle lida ytterligare. Katter är dåliga på att visa att de är sjuka! 
Vi valde att avliva honom. Han fick somna in stilsamt och nu vilar han tillsammans med sin vapendragare Lennart bland sjärnorna! Det gör mig lycklig.  Även om jag gråter av saknaden och den fysiska närvaron kan jag inte låta bli att le. De betyder så himla mycket för mig!

Det är och kommer bli otroligt tomt utan någon fyrbent vän med en lurvig svans. Jag har ju Ringo Berra.











vilar i sin sömn

sov nu min prins, godnatt


brist på böcker

Jag har inte alltid varit en bokfantast (eller om jag nu är en bokfantast...), men på senare tid har jag betat av böcker på ett rullande band. Jag behöver boktips! Vet ni någon bra bok? Jag gillar klassiska tonårsböcker, men jag gillar även självbiografier. Det började jag gilla när jag läste Caroline af Ugglas biografi.
 Jag har några böcker på lager, som jag ska läsa, bland annat Flyga högt - Katarina von Bredow och Patrik Sjöbergs biografi. Men snälla rara medmänniskor, tipsa mig om mysiga böcker som jag kan läsa när regnet slår mot fönsterrutan. Om ni tipsar mig, så tipsar jag er. Haha!

Jag vill någon gång i den obekanta framtiden skriva en bok. Självbiografi, som jag har sagt så många gånger förr, naturligtvis. Men jag funderar även på att bli en sån som sätter "gula-kom-ihåg-lappar" på väggen. Sen vill jag att min bok ska vara med på Bokmässan!


sover

Åtta år tillsammans.
Ett år långt ifrån varandra, men ändå så nära.


när kommer slutet

Även om vi inte tänker på det så finns slutet där.
Någonstans i den obekanta framtiden.
Allt har ett slut, även om man inte vill nå slutet. Det finns alltid där, nära oss. Slutet.. Det är av slutet vi får minnen som man vi kan glädjas eller sörja över. Titta tillbaka till. Le. Gråta en skvätt lycka eller sorg. Det finns ett slut i allt man göra. Allt man har gjort i sina dar. Ja, vi lever till slutet tar oss.

Det låter som om jag har tagit studenten eller något. Jag önskar att jag var en nybakad student, men den önskningen får jag önska mig i alla fall ett år till. För om två år tar jag studenten. Idag har jag bara fått lite sommarledighet. Det är nästan lika bra som att ta studenten tror jag. Som sagt, JAG HAR SOMMARLOV! Slutet är nått av mitt första läsår på gymnasiet!



några veckor med sol

Åh, imorgon får jag ett välförtjänt sommarlov! Det är underbart att känna att man har gett 97% i skolan. Då vet man att man kan njuta till 110% av sommaren.


Skilda vägar



Resultatet av ungefär tio-tolv lektioner tre långa timmar vardera. Jag är jättenöjd, trots att jag upptäckte några småfel. Jag skyller på att jag var trött när jag gjorde slutspurten.
Jag valde som sagt att skriva en novell. Jag gav mig in i leken trots att jag inte hade inspiration till novellen. Men när det började arta sig start, så tänkte jag på en period i mitt liv, som på något sätt kunde utformas till en lagom spännande novell.

Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lite töntigt att skriva en hel novell om något som redan har passerat och är så gott som bortglömt. Men när den perioden existerade var det en hård tid. Då gick jag inte på gymnasiet och jag hade definitivt inte tankarna på att bearbeta smärta/sorgen/ilska/vad fan det nu var jag bara på, genom att skriva en novell. Men yeah, nu har jag gjort det. Även om känslorna jag hade då har svalnat till minusgrader.







Jag har även spelat in novellen i ljudformat.

Fan, vad bra jag är trots allt..och ja Caroline af Ugglas betyder ju som sagt en hel del för mig. Klart hon ska vara med och förgylla den sista sidan!



Här är orginalet till omslaget.


och tiden bara gick


 
Helgens fruktansvärda nyhet har lärt mig att ta väl hand om tiden.
 Man vet aldrig när tiden tar slut.


vårkänslor vid en sjö

I måndags kände jag mig som Kurt Wallander när han, i nästan alla slut, gick och blickade ut på det blåsig havet. Man kan nästan tro att jag var vid havet i Ystad, men tråkigt nog satt jag på en sliten träpall och lät blicken vila över en glittrande Tranemosjö. Det var varmare än vad det var sist när jag satt på samma plats. Här kan ni läsa om den upplevelsen.

Jag passade på att några bilder till omslaget av min novell, men det blev inga som var användbara. Typiskt. Här kommer i alla fall andra bilder som är tagen vid samma tillfälle.






Tidigare inlägg
RSS 2.0