min dröm



Igår var jag på studiebesök på SVT i Göteborg. Det var sjukt intressant och häftigt att se det man i vanliga fall ser på tv. Dobidoo till exempel, tänk att Caroline af Ugglas har varit där?! Ett till exempel är Vem vet mest, det är ett bra och lärorikt program som jag gillar!
Jag fick nya drömmar igår. Det kändes så bra. Jag vill jobba på SVT. Helt klart. Det verkar sjukt ballt.
Vår guide eller vad man ska kalla det var i grund och botten journalist. Alltså, det är svårt att skriva ner sina drömmer och funderingar. Jag har byggt upp en dröm i huvudet och jag ska till drömmen. Det ska jag, helt klart. Nu har man något att jobba till. Fast i och för sig, drömmarna ändras med tiden. Ibland i alla fall.


fiskarna i havet



Snart är det februari med mycket ståhej.


gårdagens vatten










Pettson och Findus

Just nu sitter jag och äter en morot och tänker på en rolig scen från Pettson och Finuds - Tomtemaskinen. Ni vet, julkalendern som gick 1993, om jag inte minns fel.

Inga morötter?
Nej inga morötter.
Inga morötter, åh inga morötter.
Jag tror jag svimmar, åh inga morötter, inga morötter.

Typ.


skin

Jag har inte fotograferat på ett tag nu, men idag tog jag klivet ut i vinterlandskapet. Det var en fin stämning ute så jag satte mig vid sjökanten och blickade ut över den frusna sjön som glittrade av solens strålar. Solen gav mig vårkänslor. Jag satt där i några minuter och lyssnade på Felicita - Lasse Stefanz. Just i den stunden kändes allt så verkligt, att jag verkligen finns och lever.

Felicita, hela livet framför mig
tar bara för mig av allt jag vill ha
tror på solen jag ser
och nu önskar jag mig mer oh Felicita
det är korta små stunder, man tror på under oh Felicita.
Se mig när blommor slår ut, känslan blir starkare nu än förut..


vinterlandskapet




















min dröm



Jag vill att det ska hända något explosivt i mitt liv så att jag kan skriva en självbiografi. Jag tänker oftast "jag måste bli en framgångsrik offentlig person som börjar ta droger, hamnar långt in i mörket som sedan finner ljuset igen". Det kommer nog bli en läsvänlig självbiografi. Förstår ni hur jag menar? Det måste hända något oväntat, explosivt, galet korkat ni vet. Men det är egentligen inte så det måste gå till. Jag måste bara försöka infinna mig i något intressant, sen är det bara att skriva.

Jag kan till exempel skriva om mina fantastiska stunder på Caroline af Ugglas konserter, hur jag kämpade med min karriär som journalist eller nåt. Fan vad komplicerat.

Jag ska i alla fall skriva en självbiografi innan jag dör - jag lovar som in i bomben.


sommartider




unikt

Veckan har passerat sig lik som förra veckan och veckan därpå och nu är det alla veckornas höjdpunkt - helgen. Allt går runt och runt som en cirkel (naturligtvis). Man vaknar på måndagen och inser att det är långt kvar till helgen. Sen vaknar man på tisdagen och inser ännu en gång att det är långt till helgen. Sen kommer onsdagen och då inser man att det bara är torsdag och sen kommer äntligen fredagen.. Så är det alla veckor. Allt går bara runt och runt. Är detta alla kallar livet? Cirkeln har inget slut för allt går bara runt och runt. Pensionen kommer någon gång, då bryts cirkeln på något sätt.. Jag har långt kvar till den långa ledigheten, men åh vad jag längtar. Jag börjar bli lite trött på att åka runt i cirkeln. Jag behöver tiden till att vara.


En bonde på Peppe's Bodega



Ibland kommer det dagar då jag känner smärtan av saknaden till Lennart. Ibland kommer det dagar då jag inte saknar honom alls (fast det gör jag ändå, längst in i benmärgen). Just idag är det en sådan dag då jag bara vill krama om Lennart riktigt mycket. Jag saknar honom nåt så otroligt.

Jo, men visst, det kan tyckas lite töntigt att sakna en katt bra sådär, men fan. Om min lillebror hade blivit överkörd istället hade jag saknat honom lika mycket (hemskt att tänka så, men ändå) Lennart bodde under samma tak som mig lika många år som min lillebror är idag. 8 år. Det är klart att man känner en otrolig saknad ibland.

Lennart var underbara, men livet kommer och går. Det är bara så.



Mitt i all saknaden till Lennart så har jag en annan pucko att krama, Tzatziki. Han är så jävla gosig och korkad. Han fyller upp Lennarts tomma plats i sängen (knubbeubbe).
Lennart var bonde och Tzatziki är och var Peppe's Bodega-snobb. Typ.



Sen finns det en till som är korkad och gosig. Han heter Ringo och är en golvmopp. Han är en bra typ.

Jag älskar mina fina nötter. Från hjärtat.


Gult och blått med Martina

Det är underbart att vara hemma efter en lång dag! Torsdagar brukar vara ganska softa och roliga, men idag, nej. Det kan bero på sista lektionen vi hade i cirka tre timmar och fyrtio minuter.  Vi har börjat med ljud nu i rullen, som det fint kallas. På tisdagar arbetar vi med våra radioprogram som vi ska livesända i slutet av "ljudrullen" och på torsdagar arbetar vi med ljudteknik eller vad man ska kalla det. Vi spelar in något och mixar. Att arbeta med radioprogram slår ljudtekniken med hästlängder (även om vi bara hade försmak för ljudtekniken idag, alltså att vi gick igenom grundläggande saker i redigeringsprogrammet, mickar och med mera). Jag känner mig lite som Gert Fylking när jag sitter i ett arbetsrum med mina kollegor, Titti Shultz och Roger Nordin. Freja är Roger och Olivia är Titti. Typ.

Snart ska vi välja inriktning till de kommande två åren. Jag har lutat länge åt att välja Text och Foto, men ljud är sjukt kul (än så länge) och någonstans i mitt inre kan jag tänka mig att vara programledare på radio. Fast i och för sig. Jag har fortfarande inte provat på graf, så vem vet, det kanske slår alla de andra inriktningarna.
En sak vet jag säkert, jag kommar absolut inte välja tryckteknik eller video..hehe.

Jag kände en lättnad när gymnasievalet var över, men nu kommer virrigheten tillbaka. Induviella val ska väljas likaså inriktningen. Det är svårt. Fast inte lika svårt som att välja gymnasium.




En framtid kommer jag i alla fall ha. Enligt VS ord.
- Början på din framtid


min mamma

Idag fyller min fina mamma 42 år, så snart kommer det några gäster över för lite middag.
Nästan som "Halv åtta hos mig", fast ja halv sju hos mig.


I mina tankar

Jag har tänkt på en sak..varför är det en "Håkan Hellström 24 april"-skylt utanför Åhaga? Alltså, om jag inte är på helt fel bana så ska Håkan spela där den 24 april, men då kommer min andra fundering. Är Håkan Hellström större än Caroline af Ugglas? Jo, visserligen är han det. Han är kändare. Eller har jag fel? Nej.
Enligt mig så är Caroline sjukt mycket bättre än Håkan. Jag kan inte säga för mycket eftersom att jag inte riktigt har tagit mig tid till att lyssna på, vad vet jag, Göteborgs stolthet. Det är därför jag tycker att Caroline skriver mer berörande texter. Det berör i alla fall mig. På något sätt. Hon skriver en låt som hon tolkar på ett sätt och sen lyssnar jag på den, så tolkar jag den på mitt sätt. Alltså att den berör.

Jag måste nog ta mig tid till att lyssna på honom, så att jag har något att jämföra. Hitta för och nackdelar. Men det kanske inte finns några såna. För mig kommer Caroline alltid vara snäppet bättre än alla andra. Så omgivningen behöver inte vara oroliga! Håkan kommer aldrig bli bättre än Caroline i mina ögon. Aldrig.

Ibland funderar jag på att byta musiksmak. Så att jag har en chans att välja låtar på chillkvällar osv. Ingen i min närhet gillar min musiksmak (ett undantag för min fin fina pappa). Lyssnar jag verkligen på dålig musik? Nej. Jag har svaret. NEJ! Jag lyssnar på allt. Även om jag bara plockar fram godbitarna offentligt...eller så.

Det jag ville komma fram till är..varför finns det ingen "Caroline af Ugglas 12 februari"-skylt utanför Åhaga?

Hur som helst, igår var det bara fyra veckor kvar till den efterlängtade dagen. Den 12 februari blir det fjärde gången jag ser Caroline af Ugglas live. Men det blir absolut inte den sista. FÖR CAROLINE AF UGGLAS ÄR BÄST!


det var droppen


risk för ishalka

Just nu känner jag mig som en rishög. På något sätt har jag lyckats fylla huvudet med stenar, näsan med snor och halsen med ja, jag vet inte. Smärta. Spikar. Vad vet jag.
Jag har blivit förkyld så här några dagar före skolstarten. Det är inget vidare men jag klarar mig. Det kunde faktiskt ha varit värre än vad det är. Jag kunde ha legat på sjukhuset med benbrott och sånt osmidigt. Det är glashalt ute och jag trotsade vädret och vandrade i mina converse tidigare ikväll. Inte smart men jag klarade mig.

Ibland måste man ta risker, även om det känns läskigt och skruvat för stunden.

Nu ska jag sitta här och lyssna på lugna favoriter, så som "Here comes that sick bitch" , "Bara du" , "En gång till" och så vidare. Jag ska även lindra min smärta i halsen med coca cola. Te och sånt hjälper inte för mig. Jag är allergisk mot varma drycker. Jag spyr. Typ.


vanligt vatten




Gött

Den 12 februari ska jag, som jag sagt många gånger tidigare, till Åhaga och se min älskade Caroline af Ugglas. Biljetterna är redan i tryggt förvar i min gaderob. Jag fick en biljett i julklapp av min pappa, som också är ett stort fan av henne..
Men sen kommer en oklarhet. Jag vill så jättegärna se Orup i Göteborg den 19 mars, men ja. Vem ska följa med mig? Min pappa finns alltid.
Han gillar Orup, Di Leva, David Urwitz, Caroline af Ugglas osv. Sånt svenskt som jag gillar. Det kanske blir för mycket konsertert på en och samma gång? För den 15 april ska jag gå på Hardcore Superstar-konserten i Lisebergshallen. Tror jag. Jag vill så jättegärna det också.

Jag har kommit på en lösning till det hela. Jag önskar mig en biljett till Orup-konserten i födelsedagspresent. Fast det går lika bra med pengar, så att jag kan betala den själv. Sen ska jag önska mig lite mer pengar, så att jag kan köpa en biljett till Hardcore Superstar.

Smart. Mycket smart. Men ja.

Ha det bra.


Dregel



Dregen är en av Sveriges snyggaste.
bilden är från google.


Friden är slut






En tanke

Jag har tänkt lite och kommit fram till att man blir tröttare ju längre man sover.


orden saknas




Förvårnad

Jag brukar aldrig sova så länge som jag gjort idag. Inte ens när jag är sjuk.
Jag vaknade vid halv ett, låg och drog mig till maten var klar och efter den väldoftande middagen så gick jag och la mig igen. Så jag är nyvaken.. Men äsch, vad gör det om man sover en eller två timmar extra..det är jullov.


hjärtat



Tzatziki är världens finaste.


Run to your mama



Hardcore Superstars nya platta är het som en varm kokplatta på högsta grad. Det är många låtar som har satt sig i mitt inre eller vad man ska säga. Låtarna är asgoooa och så jävla grymma.

Moonshine
Run to your mama
Split you lip
Honeymoon
Last call för alcohol

Där har ni låtarna som sitter djupt i mitt inre. Så fint så fint.


en cigarettminut med Orup

Nu har du lämnat mig för gott, ja nu har du lämnat mig föralltid
och du tog med dig ett helt liv, vårt barn och all den tid
som vi har delat du och jag när vi byggt en värld tillsammans
och jag fick aldrig några svar
fick aldrig något val
och bara ilskan fanns kvar
som jag bar
som en slav
mellan lögner och förtal
jag tänder en sista cigarett
huset är öde, allt är släckt
vårt tomma kök, det fylls av rök
den ringlar upp i ögonen
grannarnas barn dom går förbi
dom hittar längre inte hit
min cigarettminut är nästan slut och när det sista brunnit ut är allt redan över



I min favorittröja

Jag har många favorittröjor, men det finns en speciell som visar min tacksamhet för att en grym person finns.



Den här tröjan är extra speciell, jag har nämligen arbetat fram designen själv (alltså trycket) samt rensat och tryckt på trycket. Jag är ganska stolt i min fina af Ugglas - tröja.


RSS 2.0