ballar ur

Jag sitter och slösurfar. Klickade mig in på Caroline af Ugglas hemsida, men fick informationen om att hon hade bytt. Jag klickade mig in på den nya och helvete vad fin den är! Egentligen ville jag bara kolla om hon har uppdaterat fliken "turné" än och ja visst! I sommar ger hon sig ut på en turné men tider och platser släpps snart. Jag längtar! Dessutom släpps hennes nya album "Jag har katten" den 6 mars. Seriöst, hon är så jävla grym!! Grymmare än alla andra faktiskt, haha.

sov nu min vän

Älskade vän som svängde runt på dansgolvet, då håret var blänkt av väldoftande hårspray och din kropp prydes av din nya skimrande klänning.  Du var så fin, min käraste.

 Jag står framför spegeln, sluter ögonen och ser oss hand i hand vandrandes längs landsvägen. Ditt hår var rufsigt efter en kväll fylld av skratt och berusning. Jag kunde ana en doft av cigarettrök, trots att du inte rökte. Men hela kvällen låg röken som ett tungt moln över vardagsrummet och spred sig i hela lägenheten.

 Jag öppnar ögonen försiktigt och hoppas att du ska stå där framför mig. Spegelbilden jag möter får mitt hjärta att dunka ännu snabbare och den obehagliga känslan sprider sig i hela kroppen. Jag är förstörd. Kroppen ekar av tomhet. Jag sväljer gråten. Hjälplös framför spegeln och hjälplös inför hela världen. Vem är jag utan dig? Är jag ens någon?

 Med din arm runt min midja gick vi igenom gryningen ovetandes om vem som väntade på dig bakom hörnet. Döden väntade på dig, men inte mig.


i en lyckobubbla vill jag bo

Pengarna rullar in på kontot och jag går in i min lyckobubbla som har en tendens att bara vara uppblåst i några dagar. Behövliga saker ska inhandlas. Efter veckor utan pengar känner man sig värd den fina tröjan som bara kostar 199 kr. En fika eller snarare tre fikastunder med vännerna är man också värd. Man är också värd det, det och det. Helt plötsligt spricker bubblan och jag landar i den hopplösa vardagen igen.


parishjulet

Jag sitter i ett Parishjul. Inte bokstavligen. Du sitter i ett Parishjul. Inte bokstavligen. Vi alla sitter i ett Parishjul. Vi alla upplever vardagen. Den går runt, runt och runt. Veckans alla dagar är sig lika. Inget sticker ut. Kanske skymtar man en resa när man sitter i hjulet. En resa bort från rutinerna. Kanske ser man en främmande man där borta vid horisonten. Kanske äter man fredagstaco en måndag. Men annars vandrar man på samma väg. Man ser samma sak när man åker runt hjulet. Om och om igen.

 

Man vaknar på måndagen av att alarmsignalen ekar mellan husets fyra väggar. En lång skol/arbetsvecka att beta av ligger framför en. Tisdagen erbjuder samma sak. Det är bara att tacka och traska vidare på vägen. Onsdagen erbjuder samma sak. Tacka och ta emot. Man vaknar på torsdagen och inser att det inte är en evighet kvar till veckans höjdpunkt – helgen! Ett ögonblick. Fredag! Lättad och full av välbehag. Så är det alla veckor. En oändlig tur i ett uttjatat Parishjul. Är detta alla kallar livet? När stannar Parishjulet?

 

Jag har för mig att Parishjulet stannar när du har åldern inne. När du är gammal nog för att köpa gåvor till barnbarnen. När du lever på pensionen och vardagen är vad du gör den till. Jag har långt kvar till den långa ledigheten, men åh vad jag längtar. Längtar du? Stå ut. Det brukar folk säga till mig.

ser fram emot härliga tider

Jag har varit väldigt sparsam med inlägg den senaste tiden. Den tiden då bloggen var ett roligt och spännande tidsfördriv är på något sätt förbi, men jag vill fånga upp den tiden igen. Det skrivna ordet ligger mig varmt om hjärtat.
 
Vilken utmaning man ställs inför varje gång man låter fingrarna flöda fritt över tangenterna. En utmaning som kräver inspiration, händelser och motivation. Att med hjälp av bokstäverna forma något läsbart, det är det jag saknar.
 

tiden den springer

Herregud vad Caroline af Ugglas var bra i sin enkelhet! Ibland behövs det inte så mycket glitter, glamour och stylade nummer. Det var tråkigt att inte hon fick en biljett direkt till Friends Arena precis som State of Drama fick, men ibland behöver man gå en annan väg för att komma till den platsen man ville till i början. Jag är säker på att hon kommer vara med i finalen. Om jag inte missminner mig så tog hon vägen via andra chansen när kammade hem silvermedaljen 2009.
 
Jag ska snart sova, men problemet är att jag vill lyssna på musik. På Caroline af Ugglas. Det är en sån kväll ikväll. Jag får styrka och kraft av hennes musik. Ibland behöver man det när man inte är så glad på människor i sin omgivning. På allt tjat om saker och ting.
 
Nej, tiden den springer, stannar inte upp för något.

hon har inte

Kvällens deltävling har jag längtat efter! Caroline af Ugglas är med och tävlar. Mina tummar håller jag för henne! Jag sitter just nu och lyssnar på hennes bidrag. Det är något som egentligen är strängt förbjudet för mig, att lyssna på bidragen innan dem framförs i direktsändning, men jag kunde verkligen inte hålla mig.
 
Det är fyra år sedan jag upptäckte Caroline af Ugglas. Hon är min förebild för att hon vågar vara annorlunda. Jag älskar hennes "här snubblar man-tatuering", man snubblar men man reser sig igen (Thorsten Flinck, hahaha).
 
Som sagt, ikväll sitter jag bänkad i soffan med min Caroline af Ugglas-tröja och håller mina två tummar.
 
Denna bilden är tagen för tre år sedan. Det var andra gången jag träffade henne. Fy fan vad lycklig jag var!
 
 

en vecka kvar

Det är fortfarande sjukstuga här, men just idag gör det ingenting om jag snorar och kroppen inte riktigt hänger med. Ikväll är det ju Melodifestivalen och denna deltävling verkar lovande. Rikard Wolff och Joacim Cans är mina favoriter ikväll, men jag tycker faktiskt alla bidrag har sin charm när det hörs/syns under melodifestival-sammanhang. Förstår ni? Jag tycker att alla bidrag är bra, mer eller mindre, så att säga! Men det vinnande bidraget av hela melodifestivalen får vi nog inte se i kvällen program, vi får vänta till nästa lördag då Caroline af Ugglas är med. Gud, jag längtar så att jag snart inte kan härda ut längre!!! Må sportlovet gå snabbt...
 

vandrar i ett regn av baciller

Jag har gått in i ett bacillregn och sovit alldeles för mycket. Men nu är jag vaken och väntar ivrigt till första människan stiger upp. Det är ganska ensamt här i mörkret, Berra och Harald ligger i soffan och sover och Pettson bygger på sin tomtemaskin på tvn. Just nu går det avsnittet som Findus gömmer sig för Pettson. Åh, Finuds är så fin. Jag vill ha en sådan katt, men det är nog omöjligt. Jag är tacksam för att jag har tre underbara katter.
 
 
 

ett drömliv

 

Tänk om jag fick leva det liv som spelar upp sig om och om igen i mitt huvud. Det hade varit så himla skönt.

Livet är fritt från tråkiga måsten, det finns bara roliga sådana. Det är sommar året runt och mina fötter bär sällan några skor. Jag gör det jag gillar. Går runt i tysta landskap och pulserande stad, fotograferar, skriver, dricker öl, filmar kortfilmer som berör och umgås med dem jag älskar mest i hela världen. Pengar har jag så att det räcker. Jag tar varje dag som kommer. Spontaniteten är min bästa vän.

Jag kan inte låta bli att längta efter drömlivet som går på repris i mitt huvud. Men ibland sitter jag här som jag gör nu och inser att det är ganska långt kvar till drömlivet. Jag tar snart studenten och självklart ser jag fram emot att ta farväl till panikpluggande och långa dagar i skolan men vägen till studenten känns så oändlig och jobbig. Hör ofta människor som planerar bal, student och så vidare. Här sitter jag med ett blankt planeringspapper.

Vad jag ska bli när jag blir stor det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag vill motverka mobbning.

 

 


RSS 2.0