efter alla dess år

 
Nästan en hel sommar har passerat sen jag skrev här sist och det är väldigt konstigt egentligen. Det som är så himla kul att skriva. Hela "bloggvärlden" känns lite främmande för mig nuförtiden eftersom att jag knappt läser några bloggar längre. Men längtan att skriva av sig i ett blogginlägg då och då ligger och pyser någonstans i min veliga själ. Helst av allt skulle jag vilja beskriva min själ som trasig för det låter så vackert. Jag skulle vilja skriva att jag sitter i mitt behagligt stökiga rum och sörplar rödvin eller avslagen öl och skriver på min kommande bok eller morgondagens krönika som ska publiceras i någon tidning. Men så är det inte, jag ligger nyvaken i sängen med en snorig näsa och tegelstenar i både huvud och kropp. Alltså är det inte så lätt att röra på sig med tanke på tegelstenarna, så jag blir nog liggandes här hela kvällen. Sicken otur!
 
Vill skriva så mycket mer, men jag sparar er det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0