inget att förklara









Bilderna föreställer hamnen i Gränna.


Falla fritt



Jag frågar mig själv - Varför har jag aldrig lyssnat på Melissa Horn innan?
Sjukt bra tjej, alltså!


lyser frid på jorden

Idag är det sommar. Imorgon är det vinter.
Jag har tänkt kalla, frostiga tankar. Vintern är snart här! Det är ett halvår kvar till julafton.
Trots att jag försöker intala mig själv att det är sanning går det inte att förstå. Obegripligt!

God jul och glad midsommar!
Uttjatade men ack så viktiga ord för att flyta med strömmen.


Svart & vitt








Du är allt jag inte vågar vá


Remix



Jonathan, min bror visade mig denna låten. Asnice låt!


så länge man minns är man inte död

Jag klarade det!!
 Jag har klarat att arbete flitigt trots att motivationen försvann någon gång under den sista terminen i högstadiet. Motivationen fanns där någonstans även om den försvann. Annars hade det aldrig gått

Jag är stolt över mig själv. Det måste jag säga. Jag klarade att arbeta upp två IG till två G. I två ämnen som jag tycker är trista och ganska svåra. Matematik och kemi. Man hör bara på namnen hur trista dom är.
Trots motgångar klarade jag det. Låt mig berätta.

Jag vet inte exakt när, i slutet av nian tror jag.
Jag tappade bort min bästa vän. Hon blev en annan person. Inte den som jag kände.
Jag hade en stor böda på mina axlar, både med matematiken och bästa vännen. Lärarna fattade inte.
Dom nämde hela tiden "blabla, var är hon" osv. Dom förstod inte.
Dom såg inte hur hon mådde.
Dom såg inte hur jag mådde. Jag var ledsen. Vilsen. Trött. Irriterad.
Jag vågade inte säga så mycket. Säga hur jag verkligen kände. Lärarna skulle fatta allt fel. Det är i alla fall vad jag tror.
Nu delar jag med mig till dig bloggen, min vän. Du säger inget. Du har bara öppet för allmänheten.
Det var minst sagt en svår tid. Jag och min vän hade gått i samma klass sen dagis. Vi har vuxit upp tillsammans. Sen tog det slut, bara sådär. Sorligt men sant.

Hur är det idag, kanske ni undrar? Det har inte gått år och dagar sen det tog slut. Men vi har tappat kontakten, vilket jag tycker är helt okej. Då får jag tid att tänka på annat som får mig att må bättre. Som mina andra vänner.
Jag slipper att få återblickar hur det egentligen var. För jag vet, likaså hon att det inte kommer bli som förr.
Det har hänt mycket.  Man säger att allt går om man vill, men detta går inte. Hon lever. Jag lever. Och jag tror att båda någonstans har en saknad till varandra. Men något Vi blir det inte igen.

Jag lyckades i alla fall sluta nian med bra betyg. Allt har ett slut.
Dom här 3 åren har varit fina, roliga och galna. Jag kommer sakna 9e till hösten. 
Jag undrar vad jag kommer göra i höst. Förhoppningsvis kommer jag börja på Viskastrands gymnasium. 
Gå i en mediaklass. Åh, vad jag längtar. Jag skriver mer om det sen. Om mina framtidsplaner. 

Till sist vill jag tacka alla 9e-are. Tack för att jag har fått vara en av er. Tack för att ni har förlängt mitt liv
(ett gott skratt förlänger livet) Tack för allt ni har irriterat mig med. Tack för klassresan. Tack för att ni har förgyllt mina alltför trista lektioner. TACK! & tack Tranängskolan. För all kunskap. Tack för dom här 10 åren.
Glöm mig inte / er Martina. 


behöver tid för att gro

Runt halv nio igår hörde jag Caroline af Ugglas nya låt - Vi bär upp varandra.
Bra låt, det måste jag säga. Dock gillade jag inte hennes kör som var med. Jag la även märke på hennes klänning. Det var samma klänning som hon hade på stadsteatern i Falkenberg. Hon hade inte glömt att tejpa axelbanden heller. Men om jag inte minns fel hade hon någon form av silvertejp i Falkenberg. Igår var det svart. Smådetaljer är viktiga.
I det stora hela var hennes framförande av den nya låten bra.

En annan sak. Som fick mig att le inombords. Caroline ska släppa sin debutbok! I september.
Hjälp, vem är jag?
Piratförlaget.

Det är med spänning jag väntar.


Jag och min idol. Falkenberg,


i efterhand ångrar man sig

Jag ångrar mig att jag föll för frestelsen att blunda någon minut när jag och mina syskon badade i Vättern igår.

Egentligen var det inte planerat. Mina syskon ville hem, dom hade tröttnat på att bada i Vätterns härliga vatten. Jag ville inte hem utan stannade kvar och läste Huliganen "fotbollsfan, punkare och nynazist". En bok min bror fick gratis utav Café-bussen i fredags (egentligen skulle den kosta 50 kr). Café-bussen äger.
Gratis fika och trevliga pratstunder är nice, ehe.
Hur som helst, efter några sidor ur Huliganen blev jag fruktansvärt trött så jag tänkte att jag kanske blev piggare om jag blundade och sedan öppnade ögonen igen. Sagt och gjort. Det blev en lång blundning.

Lite mer i en timme låg jag på gräset intill Vätterna bland andra badsugna människor.
Tur att jag inte snarkar i alla fall.
Sen kom min lillebror Viktor och väckte mig. Viktor är räddaren i nöden.
Jag låg på magen i stekande sol, hur tror ni mina ben ser ut bakifrån? Ena armen? Liten bit av ryggen? Va?

Att bli röd hör försommaren till. I alla fall för mig.

Trots mina illröda kroppsdelar mår jag bra.
 (Jag kan inte skriva att jag är förkyld för då blir jag bara ännu mer förkyld)
Solfrossan har släppt. Igår var det förjävligt kyligt.


enkelt

Godkväll!
Nu är jag framme i Gränna. Än så länge har jag inte käkat polkagrisar, min mage knorrar. Men snart är det mat som tur är. Om inte maten hade varit på G så vet jag inte hur många timmar jag överlevt på tom mage.
Polkagrisarna får vänta till imorgon, hehe.

Vädret är på topp, men min hals har fortfarande den där elaka smärtan. Uh. Tyck synd om mig, snälla!?
Hur som helst, nu ska jag inte sitta här och ordbajsa. Men ni gillar ju det, annars hade ni inte suttit framför datorskärmen och läst just detta.

Ha en nice kväll. Det ska jag ha, utan tvekan.


Fredag hela veckan

Godmorgon!
Idag ärdet en fin dag! Solen lyser och allt är på topp. Förutom min hals, som värker. Men det löser sig med tiden.
Denna veckan har varit slapp med spex, klassresa och softa lektioner.
Den kommande vecka ser ut att bli ganska slapp också. Men vad fan, JAG SLUTAR NIAN OM 7 DAGAR!
Så jävla härligt!

Hur som helst, det sägs att vädret ska bli på topp även i helgen så efter skolan åker jag till Gränna.
Där ska jag tillbringa min helg.
Ha det göttmos!!


mindre sura miner

Tisdagen den 1 Juni 2010 kommer aldrig åter.
Det är lite konstigt det dära. Dagarna kommer och går. Att vi människor inte uppskattar alla dagar lika mycket. Varför? Dom kommer ju aldrig tillbaka. Vi borde uppskatta varje dag och ta dom som dom kommer.
Uppskatta allt som är tråkigt.
Uppskatta allt som är roligt.
För vet ni vad? Om alla hade lika roligt varje dag skulle man tröttna på det tillslut.

Med detta vill jag säga: GODNATT! Ät inte min katt, för det ska jag göra. Ehe, nej jag och Tzatziki ska hoppa i säng nu. Lennart ligger redan i köksfönstret och snarkar!


som ogräs, men finare.


att älska någon




vättern

Klassresan var verkligen askalas.
Vi tillbringade lite mer än ett dygn på Vidablick.
Vi gjorde roliga samarbetsövningar, vandrade i skogen, myste vid en brasa, badade i Sveriges kallaste sjö och det äventyrligaste av allt - Klättrade på höga höjder.

10 meter i luften med en sele som satt fast i ett rep vandrade jag sakta men säkert på en smal lina till andra sidan. Sedan hoppade jag rakt ut. Så jävla härligt och det känns jättehärligt att ha gjort det. Liksom, att motarbeta rädslan som gnagde minutrarna före min tur. Samma sak gällde när jag gjorde "svängen". Fast då gick man på en stock sen skulle klasskamraterna "köra" en till en klocka. Asballt!
Jag kan visa film senare.
Hallå status, liksom...


RSS 2.0