en blick tillbaka


höjdpunkt

 
Jag vill skriva något här, men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag sitter i alla fall och slösurfar på internet medan söndagens Falk-film rullar på tvn. Ska snart gå och lägga mig. Alla dagars höjdpunkt är det. Det är så himla gött att gå och lägga sig, lyssna på musik och bläddra i twitterflödet/spela candy crush.
 
En bra vecka väntar med cirkuspremiär och födelsedagskalas. Det ska bli skönt att gå på påsklov när veckan är slut.
 
 

tuggar plugg

Jag sitter i min säng och "tuggar plugg" som jag brukar säga nuförtiden. Fråga mig inte varför, det har bara blivit så. Men det är ju så, jag tuggar det vill säga betar av plugghögen som har en tedens av att bli alldeles för hög. Har ni samma problem som mig? Fy fan för oss som har det!
 
Nu har jag tagit en liten paus från min religonsuppgift. Thorstens "Sidböle Härad" spelas i detta nu och jag kan inte låta bli att längta efter vårvädret. Förra året vid denna tiden hade jag precis blivit modern och skaffat mig en smartphone och i samma veva blev jag en twittrare. Kom ihåg att jag satt på balkongen och läste Björn Ranelids nya bok "Tyst i klassen" och drack Fanta Lemon till tonerna av Thorsten Flincks nya album "En dans på knivens egg. Vilken bra tid det var OCH VILKEN BRA BOK SAMT EN BRA SKIVA JAG NJÖT AV!!!
 
Ibland kommer det dagar då jag saknar denna skönheten.

kan hen komma tillbaka

Jag har suttit och läst igenom gamla inlägg här på bloggen och jäklar vad roligt det är att gå tillbaka i arkivet. En tanke som slog mig var att det var lättare att blogga förr. Inte för att jag hade mer tid elller något sånt, utan att jag hade mer fantasi. Det är fantasin jag saknar så himla mycket. Igår till exempel satt jag och fick panik för att jag inte kom på ett hyllningstal. Om det var för tre/fyra år sedan så hade det hyllningstalet blivit skrivet på nolltid. Hur får man tillbaka sin fantasi? Jag ska i alla fall hitta den och jag är beredd att gå långt för att hitta den. Jag saknar att skriva inlägg på lilla söta bloggen.
 

yeah

Måndag igen och precis som förra veckan och veckan innan det och veckan innan det och så vidare så är det veckans bästa tv-kväll ikväll som snart sätter igång. Denna måndag är lite utöver det vanliga, lite lyxigare. Det är säsongspremiär av Halv åtta hos mig!
 
Annars så flyter dagarna på med nöd och näppe. Lite segstartad efter en vecka sängliggandes med förkylning och bihåleinflammation, men jag hoppas att jag snart får igång motorn igen.  Lite energi, som jag ska vara väldigt sparsam med(!!!!!!!) fick jag i helgen när jag såg Hardcore Superstar.
 
Grabbarna var jättebra och jag blir verkligen inspirerad av dem! Ett hängivet fan kanske jag en dag blir...
 
Nu ser jag fram emot att se Caroline af Ugglas. Jag håller utkik varje dag. Jag vill att hon ska släppa datum och plats nu!
 
 
Bilden är tagen 2009, Lisebergshallen.

alla har ett ansvar

Här sitter jag i mörkret och väntar på bättre tider. Nej, men jag väntar i alla fall på att Efterlyst summerar ska börja. Jag tycker att det är ett bra program och det gör lika ont i hjärtat varje gång det sänds. Ikväll sved det extra mycket i hjärtat när det talades om nätmobbning och den fruktansvärda händelsen som skedde nyligen. Kan ni tänka er att det inte är den första unga personen som väljer att ta sitt liv på grund av kränkningar, trakasserier och mobbning?
För att vi ska få en förändring gäller det att alla agerar på ett mer eller mindre sätt och slutar blunda för problemet. Ingen människa är någonsin värd att bli utsatt.
 
När jag såg dokumentären Bully så satt jag och grät. Mellan mina tårar och snyftningar fick jag en idé i mitt huvud. Jag vill arrangera en dag, en slags temadag på  tex min grundskola som innehåller föreläsningar, diskussioner, övningar etc. En dag som ger kunskap och förståelse.
 
 

inspo

Tumblr_mj3ey4ikxe1s1778mo1_400_large
Tumblr_mjaznxdgmy1s1778mo1_1280_large
 

#melfest

Varje sekund känns som en minut. Kan inte tänka på något annat just nu än #melfest. Oj, använde visst en hashtag, lite twitterskadad kanske. Ikväll är det dags för årets jävla fest, finalen i Melodifestivalen. Jag tycker att alla bidrag är charmiga på sitt sätt, men jag har lite svårt för Robin Stjernberg och Louise Hoffsten, men jag tror att deras chanser för att vinna  inte är lika stora som Anton Ewald och Yohios. Ralf Gyllenhammar har också en storslagen låt. Vem som kammar hem sångfågeln i år får vi se ikväll. Jag är i alla fall peppad!
 
 

Jag har katten (och jag har hittat skatten)

Jag har katten - japp, bara titeln på albumet får mig att bli glad och sprallig i kroppen. Jag blir inte ett dugg besviken på innehållet. Caroline är alltid Caroline och allt hon gör blir bra. Hennes texter är lika träffande och berörande som alltid. De flesta låtarna är trallvänliga och man fylls med energi när man tryckt på play och hör hennes fina stämma. Perfekt när man känner sig lite nere.
 
Imponerande att hon kan leverera fullt ut varje gång! Två tummar upp för henne och hennes medarbetare till skivan!
 

fatta tycke

Jag känner mig otroligt levande när jag går på torr asfalt och låter solen strålar värma min vinterbleka hy. För mig är det ett bra vårtecken, alltså när jag känner mig levande igen.
 
Jag sitter just nu och lyssnar på musik i väntan på att tv-kvällen ska sätta igång. Farmen, Familjen Annorlunda och Top Model Sverige går på tv idag och det är jag noga med att inte missa. På tal om program och musik, en bekant till mig tycker att jag inte är så bred i min musik, tv och filmsmak. Jag älskar svensk musik och jag ser helst på svenska filmer och serier. Hen tycker även att jag är lite konstig eftersom att jag inte har sett så mycket på Disney? Jag förklarar för hen att jag kollar hellre på Astrid Lindgrens filmer och andra roliga barnprogram som inte är Disney. Jag har inte tagit någon större skade för min smala smak. Om jag hitta något som är dåligt med den smala smaken är det att jag inte är helt hundra på engelska.
 
 
 
 

hon har inte berört majoriteten

Japp, då är det söndag igen. Min produktivaste dag i veckan, oftast, ska tilläggas. Min besvikelse jag bar på igår har släppt. Ni har väl inte missat vem som inte fick en finalbiljett till Friends Arena? Caroline af Ugglas. Majoriteten av svenska folket ansåg att inte bidraget var bra nog. Tråkigt, för jag tyckte hon var så himla bra i sin enkelhet. Det behövs inte mer än ett enkelt framträdande för att få mig på fall. Glitter, glamour, pyroteknik och sånt biter inte på mig (en lögn, hehe). Men smaken är som baken, delad. Jag har tröstat mig med tanken att hennes nya skiva dimper ner i brevlådan på onsdag! Jag kan knappt vänta.
 
 

RSS 2.0