Martina

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skapa något läsbart här. Samma sak flera gånger om, loggar in, skriver ett par rader och raderar. Bekantskapen mellan fingrarna och tangenterna känns inte lika stark längre.

 

Jag vill skriva långa betydelsefulla rader. Jag vill att varje bokstav ska skimra, men hur gör man när det enda man består av är en ekande tomhet? Så farligt är det faktiskt inte, det är bara det att inspirationen och motivationen har bleknat, precis som min vinterbleka hy. Hösten är inte direkt min årstid, den har aldrig varit det. Äckliga mörka kalla årstid.

 

Skrivkrampen i fingrarna smyger sig på nu, adjö.