ett drömliv
Tänk om jag fick leva det liv som spelar upp sig om och om igen i mitt huvud. Det hade varit så himla skönt.
Livet är fritt från tråkiga måsten, det finns bara roliga sådana. Det är sommar året runt och mina fötter bär sällan några skor. Jag gör det jag gillar. Går runt i tysta landskap och pulserande stad, fotograferar, skriver, dricker öl, filmar kortfilmer som berör och umgås med dem jag älskar mest i hela världen. Pengar har jag så att det räcker. Jag tar varje dag som kommer. Spontaniteten är min bästa vän.
Jag kan inte låta bli att längta efter drömlivet som går på repris i mitt huvud. Men ibland sitter jag här som jag gör nu och inser att det är ganska långt kvar till drömlivet. Jag tar snart studenten och självklart ser jag fram emot att ta farväl till panikpluggande och långa dagar i skolan men vägen till studenten känns så oändlig och jobbig. Hör ofta människor som planerar bal, student och så vidare. Här sitter jag med ett blankt planeringspapper.
Vad jag ska bli när jag blir stor det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag vill motverka mobbning.
