trotsar tiden
Det är en fröjd att sitta här och bära på vetskapen om att jag kan sova till 10.00 imorgon. Det behövs verkligen i denna stund. Känns som om denna onsdagen slukades ner i ett svart hål imorse när klockfan gav ifrån sig värsta ljudet. Ljudet surrade runt mellan rummets fyra väggar tills jag lämnade lägenheten med en irriterad känsla över klockan och att jag alltid trotsar tiden.
Min kropp har inte vant sig vid tidiga uppstigningar än. Det kan ta ett tag (i värsta fall till nästa lov), men förhoppningsvis kan kroppen återhämta sig lite genom morgondagens sovmorgon. 