Martina

Jag har alltid varit noga med att vara rättvis mot mina två solstrålar!

Tzatziki har varit hängig i några dagar och igår åkte han in till farbror doktor. Vi fick reda på hans sjukdom och Izi fick dropp och medicin. Han blev inte bättre under natten, så idag fick det bli ett besök hos farbror doktor igen. Vi kom till ett vägskäl där vi antingen kunde välja att operera Tzatziki eller avliva honom. Det är ett av de jobbigaste besluten man kan fatta när man är djurägare. Det var inte 100% säkert att Tzatziki skulle bli bättre efter operationen, så vi vågade inte chansa. Vi vågade inte chansa, för oturen kunde ju som sagt komma och han skulle lida ytterligare. Katter är dåliga på att visa att de är sjuka! 
Vi valde att avliva honom. Han fick somna in stilsamt och nu vilar han tillsammans med sin vapendragare Lennart bland sjärnorna! Det gör mig lycklig.  Även om jag gråter av saknaden och den fysiska närvaron kan jag inte låta bli att le. De betyder så himla mycket för mig!

Det är och kommer bli otroligt tomt utan någon fyrbent vän med en lurvig svans. Jag har ju Ringo Berra.