Martina

Jag ångrar mig att jag föll för frestelsen att blunda någon minut när jag och mina syskon badade i Vättern igår.

Egentligen var det inte planerat. Mina syskon ville hem, dom hade tröttnat på att bada i Vätterns härliga vatten. Jag ville inte hem utan stannade kvar och läste Huliganen "fotbollsfan, punkare och nynazist". En bok min bror fick gratis utav Café-bussen i fredags (egentligen skulle den kosta 50 kr). Café-bussen äger.
Gratis fika och trevliga pratstunder är nice, ehe.
Hur som helst, efter några sidor ur Huliganen blev jag fruktansvärt trött så jag tänkte att jag kanske blev piggare om jag blundade och sedan öppnade ögonen igen. Sagt och gjort. Det blev en lång blundning.

Lite mer i en timme låg jag på gräset intill Vätterna bland andra badsugna människor.
Tur att jag inte snarkar i alla fall.
Sen kom min lillebror Viktor och väckte mig. Viktor är räddaren i nöden.
Jag låg på magen i stekande sol, hur tror ni mina ben ser ut bakifrån? Ena armen? Liten bit av ryggen? Va?

Att bli röd hör försommaren till. I alla fall för mig.

Trots mina illröda kroppsdelar mår jag bra.
 (Jag kan inte skriva att jag är förkyld för då blir jag bara ännu mer förkyld)
Solfrossan har släppt. Igår var det förjävligt kyligt.